Det bästa med min häst är att vi har ett sådant starkt band emellan varandra på marken. Jag behöver egentligen inte ha grimskaft när jag leder henne ut och in till hagen utan hon stannar när jag stannar och om jag tex. skulle börja springa börjar hon trava. Hon lastar sig själv och är lätt att sko och klippa. Ofta när jag tar in henne från hagen kommer hon travandes och gnäggar när hon ser mig. Vissa andra i stallet kan ha problem att få in henne men hon har aldrig krånglat med mig. Jag kan ge henne sprutor i halsen själv utan att hon reagerar det minsta. Hon är även jätte cool på nya platser och det är inte mycket som kan få henne orolig. Hon brukar ofta gnägga lågt när jag kommer till stallet och vi kan stå och gosa i evigheter.

Det sämsta med Shanaia är två saker. 1: Att hon blir väldgt seg att rida när det är varmt. 2. Att hon ibland är för rädd om sig i hoppningen. Det är bra att hon är rädd om sig inte vill riva men det kan bli för bra. Hon vill alltid vara högt över och i vissa situatoner där hon kanske precis hade klarat hindret utan att riva väljer hon i stället att stanna. Hon tänker även väldigt mycket. Får vi ett stopp sitter det ofta kvar i hennes huvud ett tag och gör henne osäker.